Jag kan inte säga att jag blev annat än förvånad. Och lite rädd. När man hörde om ”safaribussen” som drog ut till Solsidan i Sthlm, med resande som hade något mindre inkomst än de boende på denna överklassort. Organisatörerna av resan var ”Allt åt alla”, med Anna Svensson i spetsen. Jag kan föreställa mig att det var tänkt som en lektion i klasshat. Det förvånade mig lite, för jag har nog inte varit speciellt medveten om att det fortfarande existerade i Sverige.

När bussen rörde sig ut mot Saltsjöbaden och Solsidan så möttes de av äggkastning, och svordomar. Tonåringar som skrek och visade upp sina Iphones för att demonstrera sina materiella och ekonomiska tillgångar. ”Kommunistfittor”

”När vi senare passerade Solsidans station smattrade ägg på bussens­ vänstra sida. Äggula rann längs rutan­. En bit längre fram spärrade en dåre i en svart bil vägen. Han hötte med näven och filmade med sin Iphone. Jag såg inte hans ansikte, men om det var bilens registrerade ägare kan han inte kallas­ slyngel. Han är född 1957.” – skriver aftonbladets reporter som var med på resan.

Jag försvarar inte de välbärgades beteende. Det är skamligt att folk låter sina barn bete sig så, oavsett ekonomiska tillgångar. Och även om jag kan se ”utbildningen” i det hela, så är det utfört på ett rent ut sagt skamligt sätt.

Jag kan bara utgå ifrån mig själv. Jag bor i ett av Göteborgs finaste områden. Jag älskar att bo här. Det är ett vackert område, tryggt, nära till dagis och gott om lekplatser. Ett paradis för barnen. Mer än hälften av min inkomst varje månad går till min lägenhet. Jag hade säkert kunna få en lika stor lägenhet, och större, för halva prislappen om jag åkte till en annan del av Göteborg. Men jag är uppvuxen här. Jag älskar att bo här.

Okej. Jag kanske är privilegierad, med tanke på att jag har föräldrar som är höginkomsttagare. Och jag hade kanske inte bott här om det inte vore tack vare dom. Betyder det då att jag inte förtjänar att bo här? Jag kämpar varje månad med två jobb för att ha en trygg inkomst för mig och mina barn.

Jag hade ju självklart aldrig betett mig som snorungarna i Stockholm. Men å andra sidan var det ju just det dem var. Snorungar. Kanske hade jag också blivit irriterad om det kom ett gäng på en buss och skulle inspektera mig. Talade om för mig hur vi ”är”. Som att det ligger skam i att bo fint, i fina områden.

Visst hade världen varit mycket bättre om det inte fanns fattigdom. Jag önskar också att alla kunde leva på mer lika villkor. Men vissa skillnader kommer alltid att finnas. För man utbildar sig till olika yrken. Ett hab.yrke kommer aldrig ge lika stor lön som för en hjärtkirurg. Frågan är vad vi gör med skillnaderna. Hur vi hanterar att det finns folk som tjänar mer eller mindre än oss? Dömer vi dom, eller väljer vi istället att hjälpa eller glädjas å deras vägnar? Kanske hade inte detta ”Klasshat” varit så utbrett om vi slutade ha fördomar om hur rika vs fattiga är… Som någon form av udda rasism. Fler människor borde lära sig respekt och acceptens. Det finns inga bortförklaringar till varför man inte ska visa varandra respekt.

Säkerligen hade Allt åt Alla något bakomliggande gott syfte till sin resa. Det får vi iallafall hoppas. Men det jag läser, och får till mig, känns som ett stort pekfinger från de mindre ekonomiskt lyckliga. Vilket sedan leder till ännu större klyftor. Så, om någon vill förklara det egentliga syftet med hela resan så är ni hjärtligt välkomna att maila. För om vi ska vara ärliga, hade de ”rika” tagit en buss ut till Nacka för att kolla hur ”de fattiga” levde så hade det blivit ett jävla liv, eller hur?

Kategori Åsikt

Relaterade sökord: allt åt alla, ekonomiskt välbärgad, fattiga, nacka, rika, safaribuss, solsidan