Livet
En om dagen är gott för magen
Idag startade jag min utmaning - mot mig själv. Med lite inspiration från en vän som är så där äckligt hurtig och promenerar både halva vägen till jobbet och på kvällen så bestämde jag mig för att det kan faktiskt jag också göra! En timma om dagen, från klockan 19.30-20.30, ska jag promenera varje vardag i veckan. Förutom onsdagar för då är det Glee. Jag bestämde mig redan innan helgen att på måndag kör jag, oavsett. Så även ifall regnet piskade på mig när jag gick ut förut så trampade jag på. Ner förbi Kofferdalen, längs
Sjukdomsbilder
Jag är trött på att vara sjuk. Fick återigen besöka doktorn idag med beskedet att jag har en kraftig virusinfektion, halsfluss och begynnande bihåleinflammation. Så jag fick några till mediciner. Och en sjukskrivning på några dagar. Jag hatar att vara sjuk. Jag har inte tålamod med det och jag får nästan spader av att bara ligga i soffan samtidigt som jag inte har ork att sysselsätta mig. Jag förstår inte hur folk bara kan ligga hemma hela dagarna?
Lunginflammation?
Nu får ni diagnostisera mig för jag orkar inte åka till Axess-akuten och sätta mig halva natten. Jag vaknade imorse och hade fruktansvärt ont i ryggen, en spänning som gick upp i axlarna och ut i armarna. Jag hade ont i halsen, och det sved när jag svalde. Ju längre dagen gick desto mer ont började jag få i bröstet, när jag andas och hostar. Nu på kvällen har det dessutom börjat göra riktigt förbannat ont i ryggen, bakom revbenen. Är det inte där lungorna sitter? Om det nu är lunginflammation - måste man gå till doktor
Metaforer
Jag vet att jag har ett tvångsbeteende när det kommer till min städning. Många reagerar på det med kommentarer som "du skulle aldrig klara av att vara hemma hos mig, det är så stökigt" eller "du får inte komma hem förrän jag har städat!". Jag bryr mig faktiskt inte om hur ni bor. Kanske det är svårt att tro på med tanke på hur nitisk jag är med mitt hem, men så är det faktiskt. Om jag förklarar det såhär. Tänk er att ni sitter på ett spinningpass med 15 andra. Ni ser hur de cyklar på
Alone for too long.
Man vet att man har varit hemma för länge när man börjar tycka att FisherPrice-pianots demomusik börjar svänga. Man vet att man har varit hemma för länge när man börjar snegla på boken om Andra världskriget och undra vad det är för spännande historia. Man vet att man har varit hemma för länge när man börjar räkna de omaka strumporna i stumplådan. Man vet att man har varit hemma för länge när man funderar på att stryka sina trosor. Man vet att man varit hemma för länge när man står vid balkongdörren och vaggar fram och tillbaka samtidigt som
Mental kollaps
Jag har alltid varit en person som hållit mig ovan ytan. Eller ja, även jag har ett par gånger varit nära att
Text.
If this was yesterday, things would not have been the same. Everything would have been much easier, and there would be no-one to blame. Because I blame myself for what went wrong. And I accuse myself for not being strong. Although I wish that I saw you first. It might just be that this is our time. As far as I'm concerned, it doesn't matter. Because in my dreams you still are mine. There should have been an easier way to do this. A path that was thoroughly marked out for me. Somehow to show me where Im going. Something to tell me where I have to be. I
DreamBuilders HQ
Idag var jag med gänget på Dream Builders och jobbade hela dagen. Jag tror jag lyckades hålla mig i skinnet tillräckligt för
Smärtan tar över
Det har gått för långt nu. Smärtan i ryggen blir bara värre dag för dag. Tog en 45 minuters rask promenad idag i hopp om att det skulle kännas bättre, om inte annat för själen. Men när jag kom hem hade jag så jävla ont att jag knappt kunde laga middag. Bara att stå vid diskbänken var tortyr... Det har till och med gått så långt att jag valde bort att tvätta golven innan läggning. Jag klarar det helt enkelt inte. Bara att böja mig ner bränner, oavsett hur många tabletter jag knaprar. Har även fått
Salong Betong
Igår fick jag min bff Ade att måla min blivande tatuering åt mig. Han gick med på det, och försökte ta till
Tiden räcker inte
Jag hade sett fram emot denna veckan. Det är nämligen prova-på vecka på gymmet som jag vill börja på. Och eftersom dom inte har en sådan kampanj där man får prova på en vecka innan man köper abonnemanget så kände jag att jag ville dit för att se om jag passade in. Jag vägrar nämligen gå till ett gym där det står massa broilers i ett hörn och lyfter 200kilos-vikter. Jag vill ha ett gym dit det går massa gamla tanter och knubbiga tjejer utan taktkänsla. Som mig. Jag hade i vilket fall bestämt mig för
Den här bilden fick mig att börja gråta
Min morfar för 8 år sedan. Jag ser hur han njuter. Jag vill vara som han var. En sann livsnjutare.